Inget slår ju lugnet och längtan denna dagen när man var liten. Numera är det svårare att hitta harmonin. Jag vill vara positiv men psykbryt på det eviga städandet, bakning som går åt skogen, barn som skulle kunna värma upp hela huset med sin energi, glögg och smulor överallt, faktura från psykologen för ett besök som ej blev av pga sjuk barnvakt och nu en Alvin som vaknar ledsen (öppna ögon) och okontaktbar, men andas tack och lov, han fick nu komma med in till vårat rum. Efter anfallet i våras är jag livrädd för minsta avvikelse!... Sååå känner jag inte mycket lugn i kroppen.
Men en sak är säker, imorgon är det julafton och allt är förberett och klart. Bara att njuta av tomtegröten som står och väntar i kylen! Bara mamma inbokat HELA dagen förutom Kalle klockan tre.